Längesedan jag skrev nu. Har inte varit läge. Har jag gjort slut med bloggen?

Kan man ju fråga sig.

Det är en grej jag tänkt på. När man pausar/tar 'ett break'/timeout/låter saker rinna ut i sanden. Och hur ok det är?

I vissa situationer är det helt ok, och skönt.

Med vänner är det ok att inte höras. Med träning är det farligt att hålla uppe. Och ingen skulle direkt engagera sig eller ringa i varningsklockor för att jag tagit 'ett break' från att följa 'Livet i Fagervik'. Överhuvudtaget verkar det absurt att ta ett break från en serie!

Och jag har tänkt på det att när man är ihop, så kan det där kännas tabu. Att inte ringa, inte höra av sig. Som om 'det är nåt' om man inte gör det, det börjar direkt betyda saker. Det blir spöken, av det hela.

Men egentligen måste det ju få vara så. Det måste gå att vara oanträffbar och att kanske dra iväg i tre veckor om man tvivlar och tvekar. Istället för att gå kvar och försöka hårdare och tillslut går allt bara på tomgång.

Men jag undrar, skulle jag palla för det?

Att någon jag var tillsammans med och älskade drog iväg i tre veckor och var oanträffbar och sen plötsligt kom tillbaka och då? Är allt som vanligt då?

Jag skulle förmodligen bli fruktansvärt arg och förbannat ledsen.

och när människan kom tillbaka skulle jag hata.

Men nånstans kanske det skulle varit värt det. Antingen för att det tog slut. Eller för att det höll.

Den möjligheten iallafall, ska nog vara där.