En konstant känsla av metallsmak i munnen, konstant.

Hittade ett band med Marilyn Manson, Metallica, Lives, Eels och Nirvana.

Det var roligt det. Sitter på spotify nu.

Är man nöjd nu, men låtsas att man inte är nöjd, bara för att man ska slippa att bli missnöjd om man inte borde vara nöjd? Våga vara nöjd? Ja. Våga vara nöjd.

Innan, långt innan, föraktade jag nog att vara nöjd. Det var kanske ett svepskäl för att slippa vara arg, tänker jag.

Är man arg då är man missnöjd. Men om det är dumt att öht vilja vara nöjd då behöver man inte kännas vid sitt missnöje. Då kan man klara sig utan alltihopa. Då kan man tycka att om man är nöjd då har man gett upp, då är man förslappad och förlorad. Och att det bästa är att adrig vara nöjd, att aldrig aldrig nöja sig. Då är man på topp när man lever så, då lever man på riktigt. Det är idiotiskt att vara nöjd efter att ha ätit en god efterrätt t ex, sitta där och päsa, är det något att vara nöjd över? Vad tror folk? Eller vara nöjd för att man lyckats med något. Ok?

Nej, nöjd det är man bara inte. Såvida man inte är blåst då. Såvida man inte sitter där och tänker att allt är frid och fröjd, såvida man inte fattar vad livet handlar om. Det riktiga livet. Ja, det är typiskt svenskt att vara just nöjd. I Afrika, där är man inte nöjd, nej där lever man på riktigt. Man lever som om man låg intill självaste jordens pulsåder, varje dag och det är fan inget att vara nöjd över. 

Så, kan man tänka.

Det är mer höst än någonsin. Jag har köpt en kub, nu har jag något att göra tills jag fyller fyrtiofem. Köpte handkräm, pennvässare, var hos en vän just och såg en film. Åt grekiskt till lunch, gick och sparkade på löven i parken mellan två föreläsningar. Man vet så tydligt, när det inte stämmer, ändå fortsätter man spela. Varför gör man det? Kanske orkar man inte ta pinsamheten. Genansen. Vad är det i genans som är så farligt. Är det att möta sig själv?

Jag börjar längta efter att spela piano. Jag vill så småningom få hit mitt. Jag undrar bara hur de ska orka bära det uppför alla trappor, vilka flyttkarlar de än är. Antingen kommer jag stå som en hök och på ett leksamt överspänt sätt övervaka hela processen. Som om jag skojar om att jag är så orolig. Som om det hindrar mig från att känna efter om jag verkligen är orolig. Kanske borde jag bara helt lämna platsen när de flyttar. Det kanske är bäst.

Jag undrar, finns det? Finns det där, som ligger bakom och under. Finns det alls eller verkligen. Jag undrar, kan man trä in sina händer där under de matematiska formlerna skrivna med blyerts i ett grönt litet skrivhäfte? Om man kan fatta den andres händer där under 5+7. Om man alltså kan fatta varandras. Det är en fråga jag har, men jag skulle nog inte direkt gilla ett, svar.

Anna Moll.

Jag har blivit förkyld och fått feber, alla säger; du kanske har fått svinis.

Eller bara: Du har svinis.

Jag blir nästan lite gladlynt, frestas att gå med i det där dramatiska, ta mig för pannan och frusta. Hu. Nej, jag gör inte det, bemöter det bara med nåt slags, lugn.

Hursom, nu har jag fått mina grejer här hemma att funka och börjat spela in lite musik. En första låt, en på skoj mest som heter Banan och som jag skrev till mitt kusinbarn när hon satt och sa upprepande ggr riktigt malande att hon ville äta banan. Det är roligt. Jag blev helt slut efteråt och var nästan tvungen att somna, men jag åkte till Willys istället, för jag tänkte att ska jag nu ligga här sjuk så måste jag åtminstone ha Vitamin C hemma. Och ProViva. Eftersom 99.98% av immunförsvaret sitter i magen. Jag köpte en vit grapefrukt också, gör inte det, den var inte god. Smakade omogen.

Ibland förfäras jag över människor som utövar besserwisser-fasoner. Jag vet inte varför men det kliar i hela mig.

Och så måste jag bara tillägga, jag var på kalas i helgen för en kompis som fyllde år och där var en blandad kompott av människor från olika sammanhang, riktigt roligt och så vidare, så ganska tidigt när det fortfarande var lite tryckt stämning och innan det kommit igång liksom så var det en tjej som jag inte alls kände som sa en mening och så avslutade hon med att säga t. ex. "större än mig" eller något liknande. Då fick jag bara en sådan djup lust att ställa mig upp och vråla "större än JAAAAG, heter det, just det" och sen sätta mig ner obemärkt. Jag tycker det hade varit så roligt om jag hade gjort det, men jag var osäker på om någon skulle ha förstått humorn i det, så jag lät bli. Jag hade så roligt åt denna tanke så jag var tvungen att skratta åt den lite för mig själv. "Vad skrattar du åt?" frågade någon, jag mörkade ett svar.

Anna

Allt som saknas är ett antal sladdar.

Själv förgås jag i ett mörker och en kyla. Rastlös.

Ingen tennis. Ingen pingis. Vad är alternativet, springa. Suck...

Känner mig nedstämd. Kan bero på att jag lyssnar på requiem.

Jag var på willys nyss och inhandlade, för ett helt kompani. Just innan, när jag klev innanför dörren hemma och skulle hämta ryggsäck, dumpa mina böcker osv. hittade jag ett lönekuvert. Det var ungefär 150% mer än vad jag hade förväntat mig denna månaden på mitt lilla extraknäck, jag blev så himla glad att jag av bara farten ryckte åt mig en murgröna och en fin gul blomma inne på willys samt en ölkorv. Det är nog första gången i livet som jag köpt en ölkorv, och jag är inte riktigt säker på var man ska förvara den.

Har helt förkovrat mig i logik idag och hittade något mycket intressant i en av mina böcker rörande påverkan och propaganda. Först en liten text om vilken viktig roll retorik har i vår egen tid, t ex i samband med reklam och propaganda. Att massproduktionen och dess beroende av avsättning genom massförsäljning gjort reklam till en vetenskap. I modern krigsföring spelar propaganda en väsentlig roll osv, som

följs av ett mycket intressant citat:

När jag uppmärksamt följde med i alla politiska händelser, var jag alltid

särskilt intresserad av bruket  av propaganda. Jag betraktade den som ett

instrument som särskilt de socialistiska och marxistiska organisationerna

behärskade och förstod att använda till mästerskap. På det sättet kom jag

tidigt till insikt om att en riktig användning av propaganda är en konst.

Vilka oehörda följder som en rätt använd propaganda kunde få, fick man

klart för sig först under kriget (dvs första världskriget).

En ohygglig man ligger bakom detta uttalande, du kan nog själv räkna ut vem.

Nu börjar jag bli otroligt hungrig. Rostisar? Soppa? Ölkorv.

AM

Söndag, regn och jag spankulerar och planerar. Päronen var här, åkte just, barnkalas och jobb i helgen, fast det inte kändes som jobb utan mer som ett kärt besvär. Jag tror jag drar till Norge till våren.

Jag har börjat pussla ett pussel i 1000 bitar. Sverige vann inte igår, som väntat. Ge upp den drömmen säger jag, sopa rent och börja om. Ge upp. Sopa rent. Och börja om.

Anna