På tåget: en liten flicka som åker med sin pappa, i deras 4-säte en okänd kvinna, jag sitter bakom och hör, men ser inget. Flickan berättar om de två Pippi Långstrump-sångerna som finns. Den på tv och den vanliga. Och sjunger dom, för kvinnan tror jag och så frågar hon henne varför hon är så tyst. Sen börjar hon berätta vad hon kan säga på engelska, med uppfodrande röst talar hon om vad saker och ting heter, mun, näsa, ögon, ko, gris, ko, gris igen, fish..fish fish..är fisk. Det roliga, och smått fina är ju tjejen såklart, men det som är ännu finare är de runtikring som tittar och hör, och ler. Det är grymt. Jag tjyvkikar på dom försiktigt försiktigt, som de lever sig in, spricker upp och ser glada ut. Så jag kan inte låta bli att le, åt dem som ler åt barnet.

På bussen, den är full, folk står, jag har en del kassar. En kvinna reser sig upp för en tant. Vi kör. En tjej i knallröd jacka kommer gående i gången, hon är rätt ung 18-19, hon stannar vid dörrarna, där vi är flera som står. Hon pratar i mobiltelefon. Hon pratar HÖGT i mobiltelefon. Hon börjar berätta om att hon tog alla bollar och inte släppte in något mål (hm, i vaddå tänker jag) om helgen, vad hon har gjort idag, att hon hittade något hon köpte, allt möjligt. Fyra, fem stycken människor som står framför henne vänder sig om och tittar mot henne, misstroget, tänker kanske snälla för i helvete sluta. Någon suckar. Hon är väldigt störig. Jag kan inte låta bli att fnissa åt alltihop. Får ögonkontakt med någon, alla hör. Alla tycker. Tjejen fortsätter prata. Hon säger att hon har börjat få jättekul nu, jättekul verkligen jättekul, att det blivit ungefär som hemma, jättekul, snart iallafall, att hon har haft fullt upp de här dagarna och att allt gått iett, och hon har knappt hunnit tänka (bussen himlar med ögonen), att det ska bli jättekul när du kommer ner så att jag får VISA DIG MALMÖ (nästan skriker hon ut över hela bussen på bred Stockholmska) och ALLA ÄR JÄTTETREVLIGA HÄRNERE!!!

Sen ska hennes kompis äta, hon gnäller lite över detta och tillslut lägger hon på.

Sköönt, känner man. Hon tystnar och tittar ner i golvet, som om hon vore osynlig, som om ingenting av det som just hänt faktiskt hänt. Och man tänker "hähä!" och "djävla looser" eller nej? Nej. Man tänker inte det, konstigt nog. Man tänker fan, vad ensam hon verkar. Hon hoppar av på samma station som jag, först av alla, helt tyst och försvinner bort i mörkret.

Jag har köpt en halsduk!

Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi river scenen nu och jag ligger och drömmer om att pjäsen ska sättas upp och läggas ner, att Håkan springer med tre olika kavajer som han provar och en av dem har det kommit gul färg på så han lägger den åt sidan, sedan står vi allihop i ett avsläg...

  Alex Schulman slutade blogga ikvall, det ar lite trist, men vantat, the show must go on! Sas. Jag sitter har och funderar pa om jag ska ta ut hunden till havet en svang, men ju mer jag funderar dessto langre ner sjunker solen. Tangentbordet ar li...

Måste bara tillägga att en cigarr borde vara helt okej. Alltså kan jag med gott samvete gå och handla cigarr imorgon. Härligt! ...

  Varför gör jag det inte bara? Sätter mig ner och skriver. Nej, jag måste få tid till det. Säger jag till mig själv. Okej, när? Ja, typ tidigare idag till exempel, hade varit perfekt, eller igår, men absolut imorgon, imorgon har jag hela förmidd...

Jag kan inte beskriva den underbara känslan jag känner. Jag slapp bedövning och borrning hos tandis, det var riktigt trevligt. Hallelulja. Vädret är mulet. Jag börjar sent. Funderar på att ta en sväng med hunden, samt skriva ett par sidor.   ...