Vi river scenen nu och jag ligger och drömmer om att pjäsen ska sättas upp och läggas ner, att Håkan springer med tre olika kavajer som han provar och en av dem har det kommit gul färg på så han lägger den åt sidan, sedan står vi allihop i ett avslägset rum någonstans och övar stämmor, ett tu tre rycker jag upp brädor ur scenen, det måste tas olika beslut -vilken start ska vi ha? varifrån ska dom komma in? En av småflickorna gråter för att det är slut och skriver samtidigt sina repliker på handryggen för att hon ska komma ihåg dem och Lars kommer dit och försäkrar henne om att hon inte behöver det, när vi nått premiären kommer du kunna dom så bra att du knappast behöver det, säger han. Sen vaknar jag, fem timmar senare, det har hunnit bli mörkt ute och kroppen gör ont. Jag går upp, skär upp en melon, äter en tallrik fil och en bit banankaka, dricker ett glas mjölk och tar slut på paketet. Går och lägger mig och vaknar nästa morgon i tid, pallrar mig till teatern igen och tar en skruvdragare i var hand och spexar.