Det är mer höst än någonsin. Jag har köpt en kub, nu har jag något att göra tills jag fyller fyrtiofem. Köpte handkräm, pennvässare, var hos en vän just och såg en film. Åt grekiskt till lunch, gick och sparkade på löven i parken mellan två föreläsningar. Man vet så tydligt, när det inte stämmer, ändå fortsätter man spela. Varför gör man det? Kanske orkar man inte ta pinsamheten. Genansen. Vad är det i genans som är så farligt. Är det att möta sig själv?

Jag börjar längta efter att spela piano. Jag vill så småningom få hit mitt. Jag undrar bara hur de ska orka bära det uppför alla trappor, vilka flyttkarlar de än är. Antingen kommer jag stå som en hök och på ett leksamt överspänt sätt övervaka hela processen. Som om jag skojar om att jag är så orolig. Som om det hindrar mig från att känna efter om jag verkligen är orolig. Kanske borde jag bara helt lämna platsen när de flyttar. Det kanske är bäst.

Jag undrar, finns det? Finns det där, som ligger bakom och under. Finns det alls eller verkligen. Jag undrar, kan man trä in sina händer där under de matematiska formlerna skrivna med blyerts i ett grönt litet skrivhäfte? Om man kan fatta den andres händer där under 5+7. Om man alltså kan fatta varandras. Det är en fråga jag har, men jag skulle nog inte direkt gilla ett, svar.

Anna Moll.

Jag har blivit förkyld och fått feber, alla säger; du kanske har fått svinis.

Eller bara: Du har svinis.

Jag blir nästan lite gladlynt, frestas att gå med i det där dramatiska, ta mig för pannan och frusta. Hu. Nej, jag gör inte det, bemöter det bara med nåt slags, lugn.

Hursom, nu har jag fått mina grejer här hemma att funka och börjat spela in lite musik. En första låt, en på skoj mest som heter Banan och som jag skrev till mitt kusinbarn när hon satt och sa upprepande ggr riktigt malande att hon ville äta banan. Det är roligt. Jag blev helt slut efteråt och var nästan tvungen att somna, men jag åkte till Willys istället, för jag tänkte att ska jag nu ligga här sjuk så måste jag åtminstone ha Vitamin C hemma. Och ProViva. Eftersom 99.98% av immunförsvaret sitter i magen. Jag köpte en vit grapefrukt också, gör inte det, den var inte god. Smakade omogen.

Ibland förfäras jag över människor som utövar besserwisser-fasoner. Jag vet inte varför men det kliar i hela mig.

Och så måste jag bara tillägga, jag var på kalas i helgen för en kompis som fyllde år och där var en blandad kompott av människor från olika sammanhang, riktigt roligt och så vidare, så ganska tidigt när det fortfarande var lite tryckt stämning och innan det kommit igång liksom så var det en tjej som jag inte alls kände som sa en mening och så avslutade hon med att säga t. ex. "större än mig" eller något liknande. Då fick jag bara en sådan djup lust att ställa mig upp och vråla "större än JAAAAG, heter det, just det" och sen sätta mig ner obemärkt. Jag tycker det hade varit så roligt om jag hade gjort det, men jag var osäker på om någon skulle ha förstått humorn i det, så jag lät bli. Jag hade så roligt åt denna tanke så jag var tvungen att skratta åt den lite för mig själv. "Vad skrattar du åt?" frågade någon, jag mörkade ett svar.

Anna

Allt som saknas är ett antal sladdar.

Själv förgås jag i ett mörker och en kyla. Rastlös.

Ingen tennis. Ingen pingis. Vad är alternativet, springa. Suck...

Känner mig nedstämd. Kan bero på att jag lyssnar på requiem.

Jag var på willys nyss och inhandlade, för ett helt kompani. Just innan, när jag klev innanför dörren hemma och skulle hämta ryggsäck, dumpa mina böcker osv. hittade jag ett lönekuvert. Det var ungefär 150% mer än vad jag hade förväntat mig denna månaden på mitt lilla extraknäck, jag blev så himla glad att jag av bara farten ryckte åt mig en murgröna och en fin gul blomma inne på willys samt en ölkorv. Det är nog första gången i livet som jag köpt en ölkorv, och jag är inte riktigt säker på var man ska förvara den.

Har helt förkovrat mig i logik idag och hittade något mycket intressant i en av mina böcker rörande påverkan och propaganda. Först en liten text om vilken viktig roll retorik har i vår egen tid, t ex i samband med reklam och propaganda. Att massproduktionen och dess beroende av avsättning genom massförsäljning gjort reklam till en vetenskap. I modern krigsföring spelar propaganda en väsentlig roll osv, som

följs av ett mycket intressant citat:

När jag uppmärksamt följde med i alla politiska händelser, var jag alltid

särskilt intresserad av bruket  av propaganda. Jag betraktade den som ett

instrument som särskilt de socialistiska och marxistiska organisationerna

behärskade och förstod att använda till mästerskap. På det sättet kom jag

tidigt till insikt om att en riktig användning av propaganda är en konst.

Vilka oehörda följder som en rätt använd propaganda kunde få, fick man

klart för sig först under kriget (dvs första världskriget).

En ohygglig man ligger bakom detta uttalande, du kan nog själv räkna ut vem.

Nu börjar jag bli otroligt hungrig. Rostisar? Soppa? Ölkorv.

AM

Söndag, regn och jag spankulerar och planerar. Päronen var här, åkte just, barnkalas och jobb i helgen, fast det inte kändes som jobb utan mer som ett kärt besvär. Jag tror jag drar till Norge till våren.

Jag har börjat pussla ett pussel i 1000 bitar. Sverige vann inte igår, som väntat. Ge upp den drömmen säger jag, sopa rent och börja om. Ge upp. Sopa rent. Och börja om.

Anna

Herta Müller får Nobelpriset i litteratur och en höna kommer emot mig,

möter mig i dörren.

Lägenheten här är spartansk, och i en salig röra för att vara uppriktig. Men det vilar ett ljus här inne, det slår in ett ljus. Jag jobbade igår, det var skönt att vara tillbaka i mitt om än inte rätta element så iallafall ett element, ett av flera. Gjorde ett spontant klipp igår och köpte saker till studion. Katrine stod i min hall efteråt och det tog henne 15 minuter att dricka ett glas vatten.

Måste upprätta en total disciplin nu.

Bach. Bacon. Och disciplin from nu.

Vilken dag vilken dag,

tro det eller ej men jag kom faktiskt försent till min föreläsning.

Det var inte hela världen eftersom jag slank in precis när föreläsaren repeterat gårdagen, så well..det börjar bli riktigt intressant nu i skolan och särskilt är det då personlighets- och individbegreppet som vi varit inne och nosat på idag. Vad är det som säger att jag är samma person idag som igår osv.

Fasligt hungrig är jag eftersom jag i princip inte ätit någonting sedan lunchen, sprang runt på stan i flera timmar på jakt efter kläder, skor, ja överhuvudtaget något som tilltalade mig i denna höst. Jag känner att jag definitivt behöver uppdatera min garderob, sommaren tog en liten annorlunda vändning i stilen som jag trivs med och nu sedan det blivit omöjligt att använda mina tunna sommarkläder har jag helt enkelt fått regregera till the old days, det känns inte alls bra. Jag känner mig som en katt som fått på sig en vit 'slicka-inte-i-såret'-strut. Oangenämnt.

Har lite planer på att åka iväg nästa helg, tänk att jag är så förutséende ändå! Impad. Nästan chockad.

Då, då har jag en vision för hur jag ska vara klädd nämligen så detta måste styras upp. Trots ca 2h letande idag hittade jag alltså ingenting jag tyckte om direkt. Dessutom ska jag på barndop till helgen. Hur klär man sig då? Vitt är min första tanke till barndop. Men inte i oktober. Vi får se helt enkelt.

En annan sak som dock uträttats idag är att jag varit i en ytterst billig mataffär och inhandlat hemskt mycket mat.

Det är skönt att det äntligen är slut på denna svält och skräpmats-period som pågått nu under några veckor. Man kan tro att jag ska ha lägerverksamhet här hemma nu när man öppnar kylskåp och skåp.

Jobbet ringde, ska dit imorgon. Det ska bli skönt. Otroligt hur mycket mer effektiv jag blev sen det dök upp. En sak jag dock inte hunnit med idag som jag tänkt var att springa, jogga helt enkelt. Detta måste bli en ny vana hos mig, jag har ett enormt sug efter att röra på mig, blir glad bara av att gå upp för trapporna, men det måste tajmas...morgonen hade varit underbart, men jag har på känn att det är lite väl ambitiöst av mig att planera för det.

Nu ska jag äta falukorv, så det står härliga till.

Anna