Det är söndag. Jag ska åka och handla. Jag ska städa. Jag ska på fika. Jag ska gå en promenad med en människa och två hundar. Jag ska läsa en artikel.

Och framförallt ska jag kolla på Svt's 'Den stora resan' på Play. Jag började av en händelse se den igår, och jag slutade inte förrän efter sex timmar. Det värkte i hela mig när jag reste mig från datorn efteråt. Hungern rev som en varg ända ner i benen och händerna skakade.

Den var rätt bra ändå. Jag hade av någon anledning väldigt mycket förutfattade meningar mot det här programmet, men jag måste säga att det sjönk in helt ok. Jag tycker den ena pappan där, Rutger, han är rolig och rätt facinerande. Han har en sådan öppen och tillåtande stil och det är nog mycket tack vare honom som de verkligen kan ta till sig allt så bra som de gör. Jag gillar att de går in i det helhjärtat och utan att krångla. De jagar apor och bär hem dem som små väskor under axeln, de är med och tillreder dem och det slutar givetvis med att de äter upp dem. Jag gillar det, ja jag tycker verkligen om det. De reflekterar ständigt över allt de stöter på, men de kritiserar det inte och de värderar det inte. De tar emot. Sen finns det en familj som har det mycket svårare, Ludvika-familjen. De är också intressant att se. Barnen gråter ständigt. Den ena flickan ser inte alls ut att trivas när hon blir målad med ett rött kors i ansiktet pga att hon har mens (inte så konstigt kanske), och pappan som bitvis är grymt osäker blir generad och vet inte hur han ska hantera det eller sig själv medan mamman får försöka hålla ihop det hela. 

Det som är djäkligt intressant, är att alla deras svagheter, tar sig ton. De reagerar på ett eller annat sätt mot varandra. Reagerar genom att gråta, genom att göra saker som är tabu, genom att klumpa ihop sig, genom att inte våga. Och så är det otroligt intressant hur bra de kommunicerar, när de talar med varandra så pratar de väldigt ofta om samma saker. Barnen verkar ha lättare att omedelbart förstå. Och det blir viktigare för dem att tala ordlöst. Att prata med sin gestalt, sin utstrålning, sin inställning och sina tankar. De blir lättare att läsa av och de blir tydligare. De framstår.

Nå, två avsnitt kvar.

Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi river scenen nu och jag ligger och drömmer om att pjäsen ska sättas upp och läggas ner, att Håkan springer med tre olika kavajer som han provar och en av dem har det kommit gul färg på så han lägger den åt sidan, sedan står vi allihop i ett avsläg...

  Alex Schulman slutade blogga ikvall, det ar lite trist, men vantat, the show must go on! Sas. Jag sitter har och funderar pa om jag ska ta ut hunden till havet en svang, men ju mer jag funderar dessto langre ner sjunker solen. Tangentbordet ar li...

Måste bara tillägga att en cigarr borde vara helt okej. Alltså kan jag med gott samvete gå och handla cigarr imorgon. Härligt! ...

  Varför gör jag det inte bara? Sätter mig ner och skriver. Nej, jag måste få tid till det. Säger jag till mig själv. Okej, när? Ja, typ tidigare idag till exempel, hade varit perfekt, eller igår, men absolut imorgon, imorgon har jag hela förmidd...

Jag kan inte beskriva den underbara känslan jag känner. Jag slapp bedövning och borrning hos tandis, det var riktigt trevligt. Hallelulja. Vädret är mulet. Jag börjar sent. Funderar på att ta en sväng med hunden, samt skriva ett par sidor.   ...